Den åttonde juni i år sjöng jag om studentens lyckliga dag, sprutade öl över mina vänner på flaket, fick säkert hundra blommor hängda i blågula band runt halsen och kände verkligen att nu, äntligen, var gymnasieåren slut. Jag var fri.

När jag vaknade morgonen därpå kände jag en stark avsaknad av den trygghet skolan innebar. Som elev kan man förvisso tycka att läxor är djävulens påfund och att gå upp klockan sex på morgonen varje vardag är döden, men när man börjar gymnasiet vet man ändå vad man kommer att hålla på med åtminstone de närmaste åren, vilket skänker ett visst lugn.

Lyckligtvis är jag ändå en av de som faktiskt vet ungefär var de vill ta vägen efter gymnasiet, och har för länge sedan sökt högskola till hösten, men ingenting är säkert på samma vis som under gymnasietiden. Kanske kommer man inte in på det program man helst vill, kanske man bor i Umeå.. eller Lund? All denna ovisshet innebär för många en starkare eller svagare ångestkänsla, men tack vare Eniro kan jag den här sommaren göra det som de flesta studenter gör bäst – skjuta upp saker!

Oavsett var jag hamnar till hösten måste jag nämligen först ta mig igenom en månads sommarjobbande på Eniro, ett massivt projekt som innefattar 130 sommaranställda ungdomar som under en månads tid ska uppdatera Eniros databas med nya hemsidor, sökord, kategorier och mycket mer.

Inte bara är sommarjobbet på Eniro speciellt för mig för att jag inte behöver oroa mig för vad som händer härnäst på ytterligare en tid, utan även för att det är min första egentliga anställning. Någonsin.

Första dagen på jobbet

Självklart var det lite pirrigt att ta sig ut till kontoret i Frösunda den första arbetsdagen, och ännu läskigare skulle det bli! Jag separerades nämligen från de enda två människor jag kände och sattes inte bara in i en annorlunda grupp, utan hamnade även på ett helt annat våningsplan med främmande människor, ett nästintill oförståeligt häfte till massor av interna system, och två handledare som hade fullt upp att hjälpa alla andra nya kollegor.

Den lilla osäkerhet som fanns försvann dock snabbt, så fort man hade fått koll på alla inloggningar och förstått systemen, lärt känna andra trevliga sommarjobbare och förstått var kaffeautomaterna fanns.

Min första dag i arbetslivet var trevligare än förväntat, timmarna flög iväg, och framförallt – alla tankar på vad som skulle hända i höst var som bortblåsta, här skulle ju jobbas!

Julia Bovallius

——————–

Julia Bovallius sommarjobbar på Eniro och är även gästbloggare här på Enirobloggen. Hon är nybliven student från kungstensgymnasiets estetiska linje med inriktning fotografi. Kommunikationsintresserad artonåring som gärna kreerar.